Star Ocean första intryck.

Ett episkt rymd-epos som kanske inte är så episkt som man vill tro

Okej, ta inte det här fel, det här spelet har mig fast i sina små japanska rollspelshänder, det var inte igår kan jag säga.
Det är ett riktigt fint spel med tanke på att det kom ut relativt tidigt till Xbox och sedan bestämdes det att vi som har ett PS3 också skulle få njuta lite, det enda man kan klaga på är väll isåfall ansiktsanimationerna men det här är ett RPG och jag vet inte varför men jag förlåter det av den anledningen.

Handlingen är ju typisk J-RPG story rätt ur handboken, fast i rymden då.
Du spelar som Edge Maverick, “coolt namn”, är 20 år och är lite smått avundsjuk på Crowe som nyss blivit kapten på sitt egna rymdskepp.
Mänskligheten har nästan dött ut efter ett tredje världskrig och nu tycker hela världens regering att vi ska flytta ut i rymden.
Så här är vi, på ett av dom fyra rymdskeppen proppfulla med ynglingar som ska leta reda på en planet som liknar jorden, allt verkar gå bra och man går in i warp-drive.
Men när man ska ta sig ur warpen så kommer en meteor av något slag och fuckar upp hela skeppets bana, så alla skepp krashlandar förutom det första som är Crowes skepp, Edge skiter knäck och vet inte vart hans “rival” är men bestämmer sig för att rädda besättningarna ifrån dom andra skeppen åtminstone.

Härifrån börjar hela spelet och du får med dig en söt flicka som är övertydligt kär i Edge men som Edge själv inte fattar ett dyft av, det här är japanskt kom ihåg det.

Man slåss och slåss och slåss lite till, går upp nivåer, köper/gör ny utrustning, slåss mer, kollar på en CG sekvens, löser ett pussel, slåss mot en boss.
Allt i sin ordning, och jag älskar det!

Stridssystemet är action inriktat och inte som i dom gamla RPG spelen då alla står och glor på varandra och väntar på att bli slagna/trollade på, och det är faktiskt det första spelet jag spelat som jag tycker om det här systemet.
Du möter några fiender i ett arena-aktigt område och får styra en karaktär av personlig smak, använda attacker och förmågor så som den vanliga attacken med ett vapen, använda magi, använda en speciell förmåga eller använda ett föremål.
Jag vet inte varför jag tycker om just det här systemet eftersom jag testat på några såna innan och det har bara känts konstigt, det kan vara alla snygga animationer, för striderna är verkligen snygga!

Du har även något som kallas för Bonus Board i sidan av skärmen när du slåss, denna lilla grej är ett bräda av diamantformade kolumner som man kan fylla med olikafärgade kristaller, eller något.
till exempel, du dödar en fiende med en critical hit, då får du en blå kristall på den första platsen på ditt bonus board, dessa ger dig 10% mer exp och kan läggas ihop med fler, så om du har två så får du 20% bonus osv.
Du kan också få gula som ger 10% mer pengar om du dödar flera fiender med en attack, lila som ger tillbaka 1% liv och mana om du dödar en fiende med hjälp av bara förmågor, gröna kan man också få men kommer inte ihåg hur eller vad dom gör ens.

Om du tar emot en critical hit så försvinner alla bonusar dock, MEN om du har flera “i rad” så sitter färgerna ihop med varandra och du förlorar bara hälften av bonusarna.
Så det är lite taktiskt ändå och det är faktiskt riktigt roligt när man börjar förstå hur man får bonusarna och tänka lite mer taktiskt istället för att bara döda fienderna så fort som möjligt och gå vidare.

Så långt så har jag bara fått bra intryck förutom att rymden ser väldigt tråkig och platt ut och det känns bara tomt.
Inte rymd tomt utan tomt tomt.

Än så länge får det en självklar 9/10!